Morgonfiske har guld i mund...
Ok, lite morrade jag allt när väckarklockan ringde 4.50 i morse (00.50 svensk tid). På med kläderna, ett äpple i näven och sedan ut till båten med tre besättningsmän som väntade på vår lilla familj. Mörkret låg fortfarande över ön när vi sakta tuffade ut från hamnen, men sakta sakta gjorde ljuset entré. En soluppgång på Maldiverna är verkligen ett vackert skådespel.
Efter att ha åkt båt i ca en timme såg vi att spöet äntligen böjde sig. Sonen fick ta plats i den berömda stolen för att kunna veva upp fisken. Vi var så spända på vad det skulle vara för slags fisk. Den långsmala fisken som strax dök upp ur havet var en wahoo, en vanlig matfisk här på ön som man kan tillaga på många olika sätt.
Vi fick yttrerligare två wahoos; sonen en och maken en. Vilken lycka! När vi vände hemåt efter fisketuren frågade besättningen om vi ville att någon skulle tillaga fisken åt oss. Det tyckte vi lät som en toppenidé och valde att få den grillad på en restaurang på ön. När vi kom in till hamnen stod redan kocken på bryggan och väntade på
fisken.
När vi klivit av båten gick vi med stora steg mot frukosten. Aldrig har den smakat så gott.
Slutar dagens blogginlägg med ett boktips. Vilken bok, vilken roadtrip!! Jojo Moyes har gjort det igen!
Kram/ Linda
