Men hallå, du var mig en liten tunnis!
Dessa ord fick en kompis dotter höra när hon vägde sig hos skolsystern i våras. Jaså, tänker ni...och? Idag ska nämligen min blogg handla om just detta; vad säger vi till våra egna och andras barn. Vi vet redan via media och reklam att det råder en enorm vikthets. De flesta tror jag förkastar detta, men då är frågan: vad är det vi signalerar till våra barn? Många håller säkert med mig att det är absolut tabu att säga till ett barn att han eller hon är tjock, och det med all rätta. Det säger man bara inte eftersom det är taskigt, dumt och sårande på alla vis. Det sätter helt enkelt spår. Frågan är då, är det ok att säga att ett barn är smalt, spinkigt eller en liten tunnis? Jag lovar att det är minst lika sårande!
-Oj vad smal du är. Har du inte fått mat?
-Ta mer mat, du som är så smal.
-Du som är så smal kan väl ha alla kläder.
Den värsta kommentaren jag fick höra när jag var liten var: -Linda, du är så smal så du kan gömma dig bakom en planka. Det sårade så mycket, så tårarna brände bakom ögonlocken. Jag gick nog ifrån och grät en skvätt. En sådan kommentar gjorde att jag alltid såg till att ha långbyxor och långärmade tröjor på mig. Då fick jag inte lika många "välmenande" kommentarer.
Detta är inget jag ältar idag. Det är inte synd om mig på något sätt och jag har lämnat det nu, men jag önskar att vi som är vuxna idag försöker vara lite klokare och snällare mot omvärlden. Vi måste tänka på vad vi säger!
Ibland finns det faktiskt andra orsaker till att någon är smal eller tjock. Det behöver faktiskt inte vara p g a svält eller frosseri Det kan ju faktiskt bero på t ex ärftlighet eller sjukdom.
Så, vad skulle denna (förmodligen mycket kompetenta) skolsköterska ha gjort istället då, tycker Linda? Ja, varför inte ringt upp den stackars dotterns föräldrar och tagit upp problemet (om det nu är ett problem) utan att barnet ifråga behövde höra detta (kanske).
Är ledsen om ni tycker att det blev lite väl allvarligt, men ibland måste man reflektera över sitt agerande.
Kram/ Linda
